Fick åka till barnmorskan igår. Magen hade växt som den ska (skönt!)...Blodtrycket var sämre än någonsin men värdena var i alla fall på väg upp. Har nu gått upp 7kg sen "impregneringen" :) Ska nog vara glad att det inte är mer, med tanke på att jag inte rör en fena. Jag har oxå tur att mina "cravings" bara består av isvatten (!!)
Efter resan till barnmorskan igår så har jag haft en molande värk i mage och rygg. Vaknade några gånger i natt av att det gjorde ont. Det är ju inte direkt av själva smärtan jag vaknar, för så ont gör det inte. Men skräcken man känner över att det kan vara något fel gör att mitt hjärta skulle kunna stanna. Fy faan, det är en pärs att inte veta vad som kommer att hända. Klarar sig barnet? Blir det snitt eller naturlig förlossning? Kommer barnet i morgon eller om sex veckor eller om tolv veckor. Vi vet ingenting och det känns som att famla i mörkret hela tiden. Det är inte direkt sånt här man väntar sig när man tänker på att bli gravid. Själv inbillar jag mig 100gånger om dagen att jag känner blod i byxorna...Väcks även på nätterna av att Jonas lyfter på mitt täcke och kollar så att det inte är något blod i sängen. Det är väl så här det kommer att bli nu framöver när vi blir föräldrar..Vi kommer att leva med ständig oro över att något ska hända vårt barn..
Nu är det "bara" en vecka kvar till nästa undersökning...Fyyy va nervös jag är..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar