Tittar på film, "Linas kvällsbok". Den handlar om att vara 15år. Ush, mot min vilja så minns jag hur det var. Jag önskar så att Sigrid fick hoppa över att vara 15. För fy faan...Det är ingen höjdare. Det är tufft att inte vara vuxen och inte vara barn..Att inte ha ruter nog att säga ifrån när folk är taskiga. Att inte veta vem man är eller vad man vill. Nej fy och ush...Jag önskar att jag kommer att kunna hjälpa Sickan genom de där värsta åren...och jag hoppas att hon kommer att berätta saker för mig och inte vara tyst som jag var... och att jag inte kommer att bli hysterisk över det hon berättar :)
Nä...tackar vet jag att närma sig trettio och vara mamma. Nu tar jag ingen skit. Jag vet vem jag är och vad jag vill. Jag är inte ihop med min kille, bara för att han vill ha mig. Jag kan skratta när en yngre förmåga kallar mig för surkärring, och jag låter bli att umgås med folk som är taskiga. Nu för tiden så har jag andra problem, så som en trasig bil, att få pengarna att räcka, att hinna med allt som ska göras, att oroa mig för min familj...Problem är i.o.f. alltid problem, skillnaden är att nu kan jag prata med mamma om dom...Det är skönt :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar