Gah!

Är så frustrerad! Har haft några jobbiga dygn med magont (Sickans mage, inte min). Hon sover med ett öga öppet och vaknar vid minsta ljud. Och hon ska enbart sova i selen på min mage. Ligger dock i vaggan på nätterna, men sover oroligt och vaknar ofta. Hennes oroliga kastande och grymtande gör att mina mammaöron är på helspänn och jag sover NADA. Det känns som att vi har backat ett stort steg. Hon som nyss börjat sova nästan hela nätterna. Nu har jag efter tre dygn med henne i selen äntligen lyckats lägga ner henne utan att hon vaknat. Då är jag så jäkla dum så jag sitter bara å väntar på att hon snart ska slå upp sina blå. Tänker att det inte är någon ide att jag själv lägger mig eller börjar med något projet, för hon vaknar snart i allafall.

Jag tycker om att städa och ha det rent..Det är en härlig känsla att sätta sig ner och huset är "shining". Men nu för tiden är det ALDRIG städat eller rent...Gräsmattan är oklippt, golvet skitigt, diskberget gigantiskt, tvättberget är tvättat men inte vikt. Skulle dessutom behöva "städa upp" mig själv med rejäla träningspass, långa promenader och frissörbesök...Men jag måste bara inse, att inget av det där blir gjort nu...

Det kliar i mina "fixarfingarar"... Men skitsamma.. Vad är ett skitigt hem och ett slitet hår?...Mest av allt så myser jag ju med min lilla bebis... Hon skrattar så fort hon slår upp ögonen och är så fin att det gör ont i hjärtat. Kan inte låta bli att förundras över hennes existens. Är nästan säker på att våra två änglar i himlen ansåg att vi gått igenom för mycket skit och att vi behövde en Sigrid.