September..

Dags för en liten uppdatering kanske...
Det har kanske inte hänt någonting revolutionerande men: Jag har iallafall styrt på några hinder för första gången på länge. Dock inga större...ännu.

Sigrid är lite förkyld. Tycker det känns jobbigt att svinflunsan har kommit till Bollnäs. Hur gör jag för att skydda min bebis? Vill låsa in familjen och inte släppa in någon förrän skiten har blåst över...Men det kan man ju inte göra...eller..? Jag är inte den som räds baciller i vanliga fall, blir ytterst sällan sjuk, men nu när man har en lillgroda så vill man nästan be folk att ta på skyddskläder och munskydd innan de ska hålla i henne (Någon som känner igen sig, eller är jag överdriven?)

I morrn ska hon vaccineras Sickan...Det är jag också orolig för. Det är ju det mitt liv går ut på nu för tiden..Att oroa mig för mina nära..Ush, det är jobbigt att ständig vara rädd för att någonting ska hända dom. Mor och Far blir äldre, Gudbarnen blir tonåringar, med allt vad det innebär, Sigrid ska möta livets alla motgångar och Sambon jobbar sig allt närmare väggen... Som sagt...oro och ångest..

Skulle gärna trycka på paus ett tag...För livet är bra nu. Av erfarenhet, så vet jag att vilken dag som helst så kan allt rasa samman. Det är ju det som är livet..ingen får vara förskonad från sorg. Vissa drabbas hårdare än andra. Det gäller att passa på att andas och njuta av livets goda när det bjuds.

Jag gläds över:
Att vara frisk..
Att jag har en underbar unge..
Att jag har en underbar (dock väldigt sliten) sambo..
Att jag bor i mitt drömhus..
Att jag har föräldrar som stöttar..
Att jag har världens bästa jobb...

Vem behöver miljoner på banken??