Puh! Nu är det klart. Vad gjorde jag utan Jonas? Han har fixat mat, tårta, dekorationer och allt praktiskt. Maten fick han viss hjälp av sin armé :) (jag kallar dom så, alla kvinnorna som han har runt sig,systrar, mostrar, fastrar med flera) Han är en man utöver det vanliga, och jag fattar inte hur han orkar. På lördag kväll fick han dessutom för sig att julpynta huset. Jag kanske hade önskat att få göra detta, eller i alla fall få vara med och pynta lite nu när jag för första gången ska fira jul i ett eget hus. Är jag dum som inte är enbart tacksam? Jag kanske borde vara det?
Dopet flöt i alla fall strålande. Prästen var en riktig klippa och Sigrid skötte sig strålande. Det var också otroligt roligt att så många kunde komma. Alla fina människor som liksom finns i utkanten av vår tillvaro och som man önskar att man kunde träffa oftare.
Väl hemma igen så är det ändå med viss sorg i hjärtat. Vi saknar Sigrids Farmor och Farfar och det blir extra jobbigt sådana här gånger. Men vi är så tacksamma för alla tappra människor som ställer upp och hjälper till!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar