Lite deppigt..

Skrev omtenta i psykologi igår...Det blev ju lite tajt med instuderingstid pga Jonas olycka. Det är ca 50/50 chans att jag klarar tentan, så det är bara att hålla tummarna.

Livet och läget har känts tungt senaste veckan.. Eftersom Jonas tvingas till soffvila (som han inte är van vid) så har verkligheten kommit i kapp...Obearbetade känslor gör sig påminda...Det är hårt att se på och ingenting kunna göra för att hjälpa. Jag kan inte rå på sjukdomar och döden...Jag kan inte skydda dem jag älskar ifrån sorg... Det är frustrerande! Vi hade hoppats att vårt hus skulle få bli början på den nya lite ljusare framtiden, men det blev platt fall i och med att Jonas brände sig. Mina studier har kommit rejält i kläm...och prestationsångesten håller på att knäcka mig..Det känns som att jag bär ett helt lass med sten på axlarna just nu.. Vill bara att vindarna ska vända...

Det finns dock en positiv vinkel också..Vi har fått mycket tid tillsammans. Det är inget man är bortskämd med när man lever med en workaholic! Å huset står ju förhoppningsvis kvar...Vi får bara vänta lite längre på vår nya framtid..