Usha!

I dag har jag en dååålig dååålig dag...
Hatar när det blir måndag och Jonas måste åka till jobbet igen. Folk tror kanske att det är lyx att bara får vara hemma och dra benen efter sig. Jag ska berätta hur det är:

Frustrerande, för att det finns massor att göra hemma, men jag får inte göra det, för att det är för tungt.

Ensamt, eftersom att alla andra jobbar.

Oroligt, kan ju aldrig slappna av...Går hela tiden och väntar på nästa överraskning

Nervöst, konstant...Det känns som att det mesta kan gå snett.

Tråkigt, är en underdrift. Ingen mår bra av att vara ett kolli som bara sitter och glor.

Längtar enormt efter den lilla...vill att hon kommer nu. Längtar efter att få arbeta med kroppen och att få ha ett socialt liv igen.

På jobbet har de "frökenfest" och barnen tycker att den nya personalen funkar Minst lika bra som jag..Det känns hårt... Mycket som känns hårt idag... Hoppas att det känns ljusare i morgon..