Är så trött nu...

Fick följa med jobbet på "tisdagskul" igår. Det var otroligt skönt att få träffa folk och få skratta.

I morse var det dax att träffa en specialist i Gävle. Det var skönt att träffa en proffsig läkare...men ännu en gång så blev jag ganska "misshandlad", ajaj. Han ansåg i allafall att vi ska satsa på förlossning och inte snitt. Bebisen låg långt ner och jag var aningens öppen...Det kunde betyda att hon vill komma ut tidigare..men man vet aldrig sa han.

Frid och fröjd kan man tänka... Väl hemma tog vi en välbehövlig middaslur. Jag vaknar upp av att jag tror att vattnet har gått. Tittar efter...ser att hela sängen är full av blod. Den här gången var jag i allafall redo och kunde hålla mig lugn. Tog medicin, duschade och tog reda på lakan och kläder och sist ett badrum som såg ut som ett slakthus. Tack vare medicin så stannade blödningen upp som vanligt. Så nu avvaktar vi hur det utvecklar sig. Vill inte ringa förlossningen än...känner inte att jag klarar av det..Dom kan ändå inget göra som läget är nu.

Vår bäddmadrass går inte att rädda, den får vi nog ta å bränna upp...suck.. Är så trött på dramatik nu. Det är bara att ställa in sig på en natt utan sömn. Vågar inte somna om det skulle sätta igång igen.

Kan inte låta bli att oroa mig för förlossningen...Kan det bli annat än en katastrof? Hoppas innerligt att vi får en komplikationsfri förlossning, för jag vet inte om mitt psyke pallar mer nu..