Underbara!

Vågar nästan inte skriva följande, men PEPPAR PEPPAR så tycks Sigrids mage lugnat ner sig. Vi har haft flera dygn helt utan skrik. Vågar nästan inte tro att det är sant. Nu när hon inte har ont så sover hon massor och när hon är vaken så skrattar hon hela tiden.

Åkte till ridskolan med hästen igår. Red henne för första gången på lite större yta. Jag blir lika förvånad varje gång jag sitter upp på henne. Hon är som en dröm att rida och så borde det väl inte vara när hon bara är tre år??? Pappa säger malligt att "Det har jag ju sagt hela tiden, att hon är en stjärna, men du har bara skrattat åt mig då"... Taskigt av mig :) Jag hoppas bara att inte mitt kassa själförtroende ska fälla krokben för mig igen. Tycker ju att det är så jäkla kul... Så länge jag kan hålla på i min ensamhet. Så fort folk tittar, så blir allt så jobbigt. Jag behöver ju inte skämmas för något egentligen men har alltid ställt orimliga krav på mig själv (framförallt när jag ska hoppa).. Ska försöka låta bli det från och med nu..